Sunday, October 23, 2005

Moderna eras bästa kommentatorer

När man talar om tiden då wrestlingen blev så stor över hela världen på mitten av 80-talet så brukar det vara kotym att nämna tre namn. Vince McMahon är ett självklart namn som hjärnan bakom WWF:s uppdatering. En lika stor roll spelade Hulk Hogan som superface och utan tvekan både WWF:s och wrestlingens största face. Sedan skall man också nämna Roddy Piper för hans roll som WWF:s ledande heel och Hogans största konkurent när WWF gav sig in på de andra territoriernas revir.

Jag skulle vilja nämna ett namn till, Jesse Ventura. Ingen kan underskatta TV:s roll i WWF:s stora expansion, att WWF kunde slå ut sina konkurenter handlade i första hand om att man var så mycket bättre än alla andra på att TV-mediat. I en sådan situation är givetvis kommentatorerna ett av det viktigaste elementen. Vad jag förstår var WWF bland de första, om inte de första, att tillfullo utveckla systemet med en face-kommentator, i första hand legenden Gorilla Monsoon, och en heel-kommentator, i första hand Jesse Ventura. Faktum är att denna duo, och andra, var så bra att de kunde göra en tämligen dålig match helintressant. Det var dessutom nästan en förutsättning för att WWF:s koncept med TV-showen Superstars (med stjärna Vs. jobber i 99 fall av 100 matcher) skulle fungera.

Jag tycker att både Jesse Venturas roll, liksom andra kommentatorers, inte har fått lika mycket credit som de förtjärnar. Därför tänkte jag att det kunde vara på sin plats att lista de 10 bästa kommenatorerna från den moderna eran (Wrestle Mania och framåt) i mitt tycke.

10. Jim Cornette
En av de bästa jag någonsin hört på att göra intervjuer, är kanske inte riktigt lika bra på att kommentera. Å andra sidan hade Cornette förmodligen hamnat längre upp om jag hade sett mer matcher och galor där han medverkat.

9. Mike Tenay
Tenay är TNA:s röst, vilket får sägas som ett bra val med tanke på att WWE antingen äger eller har ägt det mesta av värde på marknaden (vad jag har hört så var Joey Styles för dyr för ett heltidskontrakt). Är inget speciellt men inte heller anonym eller störande så det sticker ut (jämför med Michel Cole).

8. Bobby Heenan
En ryggskada satte stopp på Heenans lysande managerkarriär, istället ficka han bli kommentator i WWE. Något som han från början inte alls var lika bra på. Med tiden lärde han sig och var riktigt imponerande i WCW, åtminstone till hans och nästan alla andra i förbundet tappade intresse.

7. Joey Styles
Styles
är idag, precis som så mycket annat som är knytet till ECW, ganska så överskattad. Men inspirerad av McMachon och Ross så var han i alla fall en kommentator utöver de vanliga. Har genom åren trist nog tackat nej till kontrakt med WWE ett flertal gånger. Trist för han skulle verkligen tillföra något, inte minst på SmackDown. Får emellertid minuspoäng av hans irriterande "Oh My God" och det rent hysteriska "Catfigth".

6. Jerry Lawler
Ni kan glömma den killen som är rätt tråkig och har kört med samma skämt i flera år. Men när han just kom till WWF och var mer intresserad av att snacka wrestling och vara trovärdig än att köra skämt efter skämt så trodde man att han skulle kunna bli en ny Jesse Ventura. Aningen så satte Lawler eller någon i WWE:s ledning själv stopp för detta. Är fortfarande underhållande och en viktig del av RAW, men det är inte som förut och det blir det förmodligen inte igen heller.

5. Jim Ross
Stabil och säker. Påläst till den grad att det nästan bli komiskt att höra om brottares bakgrund på collage och invecklade grepp som förmodligen bara Ross känner till namnet på. Lite förutsägbra numera men fortfarande en av de bästa i kategorin. Däremot tycker jag att han var roligare att lyssna under sina år i WCW än under de senaste åren.

4. Jonathan Coachman
Framtidens namn i WWE. Suverän i sin heelroll och påminner i den inte så lite om en ny Ventura. Fungerar dessutom lika bra som huvudkommentator du han är säker och lätt kan föra oss igenom en rätt trist match och få den att låta intressant.

3. Vince McMahon
Det är med all säkerhet svårt för de som börjat sett på wrestling de senaste 5 - 7 åren att tänka sig att Vince var förbundets mest använde kommentator en gång i tiden, och till hans försvar var det dessutom långt innan han själv köpte WWF från sin far. Dessutom gjorde han den här rollen som en ultra-face vilket känns ganska långt ifrån det han gör idag. Vince styrka var att han hade samma form av energi oavsett vad hur stor eller liten matchen var. Inte lika säker på alla grepp som Jim Ross kanske, men en riktigt kvalitetinlevelse.

2. Tony Schiavone
Analyserande, trovärdig, en hejare på att leva sig in i matcher och fejder och an allt igenom väldigt bra face. Har väl haft bättre stunder än den senaste i TNA (Schiavone var väl inte direkt dålig, men han funkar inte så bra som heel). Var som bästa när han var i NWA, WCW och WWF under 80-talet och 90-talet. Då var han bäst i branschen på det han gjorde.

1. Jesse Ventura
Det som gjorde Ventura till en så osannolikt bra kommentator var framför allt att han framstod som så fruktansvärt trovärdig. Han hyllade alltid sina favoriter, vilket inte bara rörde sig om folk på main event-nivå vilket gjorde det hela trovärdigare, och hatade sina hatobjekt på ett sätt som det var svårt att inte tro på att det var äkta (historien har visat att det faktiskt var sant som i fall som Hulk Hogan). Kunde underhålla publiken utan att i detalj förklara varje grepp, det var helt enkelt ionte hans uppgift. Hans uppgift var att spela heel och ingen var bättre på detta än Ventura, han tillhör den lilla skaran som man inte ens kan tänka sig i en annan roll.

Och för alla som frågar; nej - Paul Heyman platsar inte på en sådan här lista.

Thursday, October 13, 2005

All dressed up…and no way to go

Lite mörk för min smak kanske, speciellt om man ser på henne innan sin till i WWE. Med en mumsigt kurvig kropp, en makalös utstrålning och en imponerande charisma – det är givetvis MNM:s manager Melina jag talar om.

Managernas storhetstid är sedan 80-talet över och förbi. Då kunde mediokra brottare som Hercules, Greg Valentine, Andre The Giant, King Kong Bundy, Butch Reed och Dino Bravo bli högintressanta nästan enbart på att de hade Bobby Heenan, Jimmy Hart
eller Slick som manager. Vi ser knappt denna form av konstutövande numera, istället för managers så har till exempel Eric Bishoff, Torrie Wilson, Terry Long, familjen McMahon och Stacy Keibler helt andra roller. Det är en av anledningen till att det var så kull att få stifta bekantskap med Melina. Hon var alltså inte bara puddig och imponerande i sin roll, rollen i sig var också trevlig att se. Och många har varit överrens, Melina är fenomenal som manager.

Frågan är i och för sig vad WWE skall göra med denna talang. Som ni vet så är tag team-divisionen på Smackdown lika eländig som den på RAW. Så eländig att MNM vann sin titel i sin andra match, på RAW tog Lance Cade och Trevor Murdoch sin titel i sin andra match. WWE borde onekligen slå ihop dessa två tag team-divisioner till en (förslagsvis på RAW och så flyttar man alla cruiserweigth till SD, vilket gott Eric Bishoff kan få boka). Nu vet vi att det inte är någonting som WWE kommer att göra. Det får oss onekligen att ställa frågan, vad har WWE tänkt att göra med Melina? Som manager till SD-mästarna i tag så har hon redan nått så långt upp man kan göra i det sammanhanget. Skall hon inte försvinna så måste hon antingen få en ny roll eller istället bli manager till någon i singelsammanhang. Be till gud att det blir det senare. Hur många snygga divor har WWE inte fått oss att hata genom att försöka presentera den som brottare? Ja det funkade förvisso i fallet Trish Stratus, men jag kan inte minnas något annat exempel.

Melina är alltså en frisk fläkt i WWE, både som manager och som personlighet. Men hon bör emellertid vara lite orolig om framtiden. Hon är lysande i sin nuvarande roll, men det är också en väldigt liten och begränsad roll. Melina tycks vara helt uppklädd…men utan fest att gå till.

Snälla WWE, sabba inte detta nu. Inte bara för att vi vill ha fler managers som i den gamla skolan utan också för att Melinas entré ensam är argument att ge henne en lång och framgångsrik karriär.

Tuesday, September 20, 2005

Angående Unforgiven 2005

Det var länge sedan jag såg en PPV som inledes så dåligt som Unforgiven 2005. Carlito mot Ric Flair, Torrie & Victoria mot Trish & Ashley samt Big Show mot Snitsky, man får gå tillbaka till klassiska galor som Wrestle Maina IX och Uncensored 95 för att hitta något liknande. Nej, det var verkligen ingen bra inledning på Unforgiven.

Ändå innehåll en av dessa matcher galans höjdpunkt, hur paradoxtalt det än kan låta. Det var en fröjd för ögat att se Ric Flairs reaktion när han faktiskt lyckades att utföra ett grepp från topprepet, trots att det rörde sig om en axe handle. Först blev han så förvånad så att man fick intrycket av att han inte kunde tro sina egna ögon. Sedan, när han förstod att det inte var en dröm, började han jubla som om han vunnit en 17:e world title! Reaktionerna från Jerry Lawler och Jonathan Coachman hjälpte också till att göra detta till ett magiskt ögonblick. Även om Flair var värdelös i ringen så var han onekligen på ett strålande spexhumör, både i ringen och på bilderna backstage. Jag trodde inte att det fanns en chans i världen att Flair skulle plocka IC-titeln. Men det kanske inte är så dåligt bokat ändå? Jag tror i vilket fall som helst inte att han kommer att hålla den speciellt länge.

Med tiden så växte galan. Edge mot Matt Hardy blev efter en stund en riktigt stiff match den här gången också. Nu tycker jag inte att denna fejd blev så heatad som jag trodde att den skulle bli, men onekligen var avslutningen värdig. Trevor Murdoch gjorde en skön match och Shawn Michaels bar fram Chris Masters till en överraskande bra figth.

Den största sensationen var dock main eventet. Visserligen gjorde Kurt Angle merparten av matchen, men man skall ändå påpeka tempot. Jag kan inte minnas att jag sett John Cena gjort en bättre match. Den något förvånande, men dock väldigt billiga, avslutningen lovar också gott inför returmatchen.

Men kvällens hjälte var givetvis Ric Flair. När han är i underhållningsform som denna kvällen är det inte många som slår honom (vilket bevisades av att han överglänste den störstsköne Carlito). Flair är inte längre bäst på att brottas, men han är roligast!

Sunday, September 18, 2005

En Stjärna Är Född

Lika klart som Carlito var fjolårets rookie i WWE förra året, lika självklart är det att Ken Kennedy är det i år. Detta kan man konstatera trots att han bara har gjort ungefär en månad på Smackdown. Nej, hans brottning påminner varken om Chris Benoits eller Kurt Angles, det lilla vi har sett hitills har väl varit hyffsat men Kennedy kommer garanterat få problem när han börjar möta tyngre killar än de jobbers han mosar nu.

Men det är inte brottningen som är det viktigaste med karaktären Kennedy, det är hans charisma. Det är svårt att inte dra paraleller med både Carlitos och Kurt Angles debuter i WWE - riktigt så bra är Ken Kennedy. Jag vågar lova att det riktigt snart kommer att lukta titel för honom.

Friday, September 16, 2005

Inför Unforgiven

Unforgiven ser på pappert inte alls lika intressant ut som Summer Slam innan det gick. Lika bra det kanske, onekligen var Summer Slam i vissa delar. Till Unforgiven har jag således mer realistiska förhoppningar. Jag går här igenom söndagens matcher och tippar dem så får jag väl gå igenom resultaten i nästa vecka och se hur bra koll man har.

  • Ric Flair Vs. IC-Champ Carlito

Här har WWE på ett sätt försökt lura oss att Flair faktiskt kan ta IC-titeln, trots att han givetvis egentligen är på tok för stor för den. Detta genom att påpeka att det är den enda stora titeln han aldrig har tagit. Emellertid så kommer givetvis inte Flair att ta titeln, han kan mycket väl vinna matchen men inte titeln. Förhoppningsvis dyker väl Triple H upp här igen. Om så sker så hoppas jag verkligen att WWE inte splittar upp dem. Duon HHH/Flair skall varken splittras eller vara face enligt mig, ser man dock på Flair de senaste veckorna så blir man orolig. I vilket fall som helst behåller Carlito titeln - "and thats a good thing", som Dallas Page skulle ha sagt. Carlito är nog WWE:s mest underhållande person just nu.

  • Shawn Michaels vs. Chris Masters

Chris Masters har verkligen vuxit de senaste veckorna, inte minst för att Michels har stöttat honom verbalt. Givetvis vinner Masters detta och sedan kan han faktiskt gå mot något stort. Att Michels skulle ta en sådan här roll, då han mer eller mindre existrar bara för att puscha upp andra, är värt att berömma. Annat var det på Kliq-tiden. Förmodligen har han väl lärt lite av sin idol Flair på detta området. Och med hjälp av HBK kan Masters börja en match mot något riktigt stort!

  • Edge vs. Matt Hardy

Detta trodde jag skulle bli årets hetaste fejd, inte minst tack vare den riktiga hettan Matt och Edge emellan. Istället har det bara blivit pannkaka av allt. Visst, det har varit ganska stiffa figther, men de har inte varit så intressanta som man kunde hoppas på. Vi får hoppas att Lita blir mer aktiv i denna match och att Matt vinner, det får han nog lov att göra om han ens skall vara kvar i WWE. Jag tror det blir så också.

  • Big Show vs. Snitsky

Ja detta kommer ju inte blir årets match direkt - undra vem det är som bokat denna eländiga match. Bryr mig inte om matchen alls men det är klart att Big Show vinner.

  • TT-Champs The Hurricane & Rosey vs. Cade & Murdoch

Som alla vet så har WWE inte speciellt mycket till tag teams nuför tiden. När de sedan skall reparera skadan så pushar de upp Cade och Murdoch på tok för snabbt för att man skall kunna ta divisionen på allvar. Svårttippad match tycker jag, men jag gissar på att vi får nya mästare, och det skulle inte förvåna mig att det i sin tur leder till att Hurricane fejdar mot Rosey snart.

  • Trish & Ashley vs. Victoria & Torrie

Välkommen tillbaka Trish! Att para Ashley med Trish tycker jag är en lysande idé. Ashley har väldigt mycket karisma, men tillför inget i ringen än så länge - det kan Trish stå för. Jag skulle gissa på att dessa två vinner också. Hoppas vi får se Trish brottas ut mot Victoria ordentligt i några sekvenser, det skulle det var länge sedan vi såg några brudar göra det i WWE.

  • Shelton Benjamin vs. Kerwin White

Detta blir förmodligen galans klart bästa match. Givetvis vinner White. Lite synd om Benjamin att han fått gå ner till nästan jobber nu, men å andra sidan lät WWE honom få ha IC-titeln på tok för länge. Då kan det bli en sådan backlash. White å sin sida kommer att fortsätta att klättra, jag tycker hans nya gimmick funkar riktigt bra!

  • WWE Champion John Cena vs. Kurt Angle

Det finns väl få personer i Sverige som är äldre än 10 år som gillar Cena. Men det hjälper inte, av någon anledning så är killen störtöver i USA och har onekligen lyckats som mästare. Det är möjligt att Angle tar titeln från Cena om någon gala, han får ju lite av en push just nu. Men denna match vinner Cena. Publiken kommer att jubla och jag kommer att bli irriterad.

Inledning

Hejsan
Välkommna till vad jag misstänker är Sveriges första wrestlingblogg. Jag kommer att försöka uppdatera den minst en gång i veckan, men förmodligen oftare.